"Hähä, det är ju precis sådär det är!"
Jag önskar ibland att jag kunde säga att häftiga skämtupplägg och sköna gags bara kom flödande från mitt huvud på samma sätt som obskyra fakta om fruktansvärt oviktiga populärkulturella företeelser oftast kommer flödande från min mun. Dessvärre är det inte så. Bilden ovan är ett tydligt exempel på det. En ganska enkel skiss som jag haft på gång rätt länge, tyckt ganska bra om rent bildmässigt, och småfnissat åt lite då och då. Bisarr rymdfigur/monster som räcker fram ett papper åt en kypar-liknande typ, liksom, vilket upplägg! Möjligheterna för top comedy är oändliga.
Jag har tänkt ”Ja, men vi slänger väl till med en riktigt klockren punchline i en pratbubbla här, då, och sen är det klart och betalt!”, och sedan satt mig ner för att komma på detta som nu ska bli världens helfestligaste joke. Och inte kommit på ett skit. Till slut fick jag till det som ni ser ovan, men det är ju, i ärlighetens namn inte särskilt roligt. Alls.
Min karriär som dagstidningsserietecknare känns dessvärre fruktansvärt långt borta. Jag börjar ångra att jag påpekade förekomsten av tama slutklämmar i min recension av Lina Neidestams ”Zelda”-album. För jag kan då banne mig knappt komma på en överhuvudtaget.
David Olgarsson 