Avsaknaden av onda filmkvinnor

Något som slagit mig på sistone är hur sällan kvinnor faktiskt tillåts att vara skurkar på film. Visst finns det ett fåtal exempel, men när diskussionerna går igång om ikoniska porträtt av ondska eller ”bad guys” är det oftast det som de har gemensamt. Att de är just män.

Nej, kvinnors skurkroller begränsas nästan alltid till att få vara någon slags sexig underhuggare/femme fatale, som visserligen kan vara dödlig och farlig, men som förstås sällan är den som är hjärnan bakom det hela. De flesta kvinnliga skurkarna framställs sällan som genuint intelligenta, och så gott som aldrig med någon självständig agenda.

När man går igenom det som finns på movievillains.com, en hemsida som, precis som namnet antyder listar kända filmskurkar, är det av de 150 olika karaktärerna enbart 19 som är kvinnor(varav tre av dem är en gigantisk växt, en utomjording respektive en mördarrobot).

På magasinet Times lista över tidernas bästa dito är det enbart fem av 25 som är kvinnor. Och en majoritet av dem är sådana som huvudsakligen motiveras av sin relation till och inte sällan besatthet av någon manlig karaktär.

Visst är det ett par stycken av dem som faktiskt faller in under den tänkande sorten, såsom Barbara Stanwycks porträtt av den iskalla Mrs Dietrichson i film noir-klassikern ”Double Indemnity”, en karaktär som har allting planerat från första till sista stund, och som inte har något annat än sitt eget väl i tankarna. Eller den diktatoriska, till synes helt känslokalla Nurse Ratched i ”Gökboet”, vars förtryckande av mentalsjukhusets patienter varken verkar ha något med känslor eller logik att göra.

Men varför är det då så få som skildrat kvinnor i den typen av roller? Är det för att kvinnor traditionellt sett sällan fått synas i den sortens maktpositioner? Att de inte känns ”trovärdiga” i den rollen? Att det är mannens roll att vara kyligt kalkylerande och kvinnan istället ska vara intensivt känslostyrd?

Lustigt nog finns flera av de största undantagen till den tråkiga kvinnoskurkstrenden på ett ställe där man kanske minst skulle ana det: i Disneyfilmer. För om det är någonstans där kvinnor tillåts vara både genomonda, intelligenta och dessutom styrda av egna drifter så är det där.

Kanske är det sagokopplingen som gjort det. Att det varit lättare för allmänheten att acceptera kvinnorna i den rollen där eftersom de på något vis blir så bortkopplade från verkligheten. Det är ok, för att de på något vis inte är riktiga kvinnor utan något annat, något magiskt och ickemänskligt. Häxor, onda feer och liknande väsen är kanske helt enkelt inte något hot mot patriarkatet.

Filmhistoriens kallaste femme fatale samt billigaste peruk:

(Publicerad i Dagbladet i Sundsvall, 24/11-2010)

2 reaktioner på ”Avsaknaden av onda filmkvinnor

    • Absolut! Känns ju också som att det ofta gärna ska finnas en viss ”spänning” mellan den manliga hjälten och den manliga skurken, med det kvinnliga kärleksintresset fast i mitten som något slags pris de två slåss om, om än inte alltid direkt. Att ha en kvinnlig skurk underminerar ju i många fall det scenariot.

      Och ja, den är ju asbra! Just den serien var faktiskt en del av inspirationen till delen om Disney-filmer i denna krönika!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s