Blod och knark i skog och mark

Efter några dagars vistelse i de jämtländska skogarna är jag nu äntligen tillbaka, med åtminstone en viss del av förhoppningarna uppfyllda. Å ena sidan var det trevligt att besöka den härligt instängda 70-talsstugan och bara ta det lugnt, elda i öppen spis, lägga ”idioten”, läsa gamla Kalle Ankas Pocket och ha ”Sällskapsresan”-maraton med fadern + morbror.

Men å andra sidan blev det inte det trevliga vädret jag hade hoppats på, vilket ledde till att de småtrevliga skidturerna i behaglig sol jag hade föreställt mig istället blev till sinnessjukt påfrestande mini-expeditioner i mulen snålblåst som närmast urartade till storm när man väl nådde upp på kalfjället. (det hade blåst runt 30 sekundmeter, fick jag höra i efterhand). Trots konstant töväder var det eller mindre snöande och stormande genom hela vistelsen.

Snö, snö och åter snö.

Och populärkulturskadad som jag är var förstås det enda jag kunde tänka på under dessa blåsiga utomhusvistelser vilka olika filmscenarion det påminde om. Jag kunde inte riktigt bestämma mig om det var mest likt…

(Fast utan prisjägarna och Klaus Kinski)

…eller…

(Fast utan utpressandet/kidnappandet/mördandet)

…eller…

(Fast utan dubbelagenter, ubåtar och vatten)

Men säg den storm som inte för något gott med sig. Det dassiga vädret bidrog åtminstone till att det blev lite kreativt gjort. Till exempel slängde jag ihop den här lilla ensidesserien, som jag bitvis insåg var mer träffsäker än jag hade avsett:

"Så jävla fräscht med vildmark, alltså."

Dessutom blev jag av en nog ganska miljövidrig, men jäkligt rolig skotertur med fadern inspirerad till att skissa på sovjetiska propaganda-posters. Jag vet inte om det var en flashback från mina väldigt korta dagar som partipolitiskt engagerad under gymnasietiden, eller för att skoteråkningen påminde mig om alla de otaliga jaktsekvenser med arga ryssar på snöskotrar och skidor som alltid tenderar att dyka upp i alla Bondfilmer där det finns snö med i någon scen. Jag gissar på det sistnämnda.

Hur som helst resulterade det i följande halvtaffliga försök till hyllning av den forna USSR-estetiken:

Inte för att jag på något vis uppmuntrar till folkmord, diktatur och förtryck, men man ska inte heller sticka under stol med att de gamla kommunisterna, till skillnad från mig, visste hur man satte ihop snygga propaganda-affischer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s