Öppningsretrospektiv

Bara för att jag är en så hyvens typ har jag passat på att bunta ihop alla delar i ”Öppna”-serien till ett enda stort, förhållandevis lättöverskådligt retrospektiv, så att den som nu mot all förmodan skulle känna för att läsa spektaklet i en sittning kan göra det utan att behöva gå igenom en sjuhelsikes massa gamla blogginlägg. Som vanligt, med andra ord. Tres clever, non? Och som vanligt är det bare å klicke på bildera för å göre dem större – jo jag tackar, jag!

Spontana reaktioner såhär i efterhand:
Att man inte är någon Charles Burns än. Hej inkonsekvens!
Att sida 13 kan vara den seriesida som jag är mest nöjd med hittills. Precis som jag ville ha den. Varför kan jag inte teckna sådär jämt? Kan det ha något att göra med att jag just hade läst ”Like a velvet glove cast in iron” och var extra inspirerad? Hm.
Att hela det här försöket till skräckserieestetik har fått mig sinnesjukt sugen på att läsa om gamla nummer av 70-talsskräckserieblaskan ”Chock” som jag med en blandning av äckel och förtjusning läste som liten parvel bland min farbrors gamla seriesamling hos farmor & farfar. Om någon är sugen på att skänka bort lite gamla nummer, hör av er!
Att jag borde komma på ett mindre antiklimaktiskt slut nästa gång.


Annonser

8 reaktioner på ”Öppningsretrospektiv

    • Yay! Ja, men det är något med just den sidan som satt som en fläskläpp i mina ögon, så att säga. Appropå ingenting, du tecknar inga serier eller så för egen del? Du verkar ju ha sinne för det estetiska och så, av dina pixelkonster och skisser på bloggen att döma.

      • Njä, inga serier som sådana. Jag mest kladdar och så. Jag antar att jag skulle kunna teckna små skämtteckningar, och jag antar att jag kanske gör det ibland, men inte mycket mer än så.

  1. CHOCK!
    jag vet faktiskt med mig att jag har en bunt chock någonstans i mina gömmor hemma i tunbyn. det är ju rariteter, så jag tänker väl inte skänka bort de bara sådär, men om jag skulle hitta dem får du gärna låna.

    • Jaså, minsann? Härligt, verkar vara många av de som jag pratat med som har dem undanstoppade hemma i vrårna… Nej, det förstår jag! De håller du nog med all rätt hårt i. Vore dock helt klart kul att låna tills dess att man lyckas komma över ett par egna ex.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s