Misantropisk nattmacka

Min gårdagskväll innefattade en lång promenad ner i ösande regn och iskall snålblåst för att se och recensera en artist jag egentligen inte gillar. När jag väl kom hem så hade jag inte bara skor som lät ”squisch-squisch” när jag gick, en vindhärjad frisyr som fick mig att se ut som om jag rymt ur ”Gökboet”, en lätt hosta jag trodde mig blivit av med för några dagar sedan, en kavajknapp som slitits sönder i klubbträngsel och ett omdöme på 1400-1500 tecken att skriva, utan också en stark vilja att ventilera min frustration på något vis. Det gjorde jag genom att hytta spastiskt med näven åt himlen alá Basil Fawlty samt apatiskt mula i mig fyra rostade mackor som nattfika.

Men, det gav mig också passande nog ett utmärkt tillfälle att sjösätta min nya lilla miniserie av hatteckningar som jag påbörjade för ett tag sedan. Först ut är ”pubertala blockmongon som använder sina mobiltelefoner som bergssprängare på offentliga transportmedel”:

mobiltelefon1b

5 reaktioner på ”Misantropisk nattmacka

  1. Eftersom vi hade ett lika jävelusiskt väder här nere i går så kände jag verkligen med dig då du tvingades ut i det och när du dyngblöt kom hem efter en föga givande kväll vad det verkar.

    • Ach, ingen är skonad i detta väder, verkar det onekligen som… Det var verkligen rena rama syndafloden här. Att jag dessutom kände mig som Mary Poppins där jag stretade för att inte flyga iväg med mitt paraply gjorde ju inte saken bättre.

  2. Vi pratade om det där häromdan. Då man blir riktigt irriterad är när någon av de kepsbeklädda blivande makthavarna spelar en låt man faktiskt tycker om. Jag skulle nog inte gå fram till någon och säga ”Hej, ursäkta men jag har inte bett om att få höra på din musik” utan snarare ”Hej, ursäkta men den här låten råkar vara grym så kan du sluta förstöra den med din nokia femtitretusenåttatjugos skithögtalare”. Tur nog är det inte ofta det händer att musiken som bjuds är bra musik, om man nu kan kalla det tur.

    • Nej, oftast verkar det ju tack och lov röra sig om ganska dålig musik, så man behöver ju för det mesta inte vara arg för att en bra låt våldtas, bara av att luften förpestas av oljud.
      On a similar note är det ju alltid jobbigt då människor man verkligen avskyr gillar sånt man själv också gillar. Borde ju inte vara ett problem, egentligen, men det känns ju så fel.

  3. Ping: Irriterande stereotyper, #2 « David Olgarsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s