Filmer vi aldrig kommer att få se, #1: ”Flugans Baksmälla”

Jag är överlag inte ett fan av remakes. Men precis som med allt annat finns det förstås undantag. En av mina absoluta favoritfilmer någonsin är David Cronenbergs nyinspelning av 50-tals-sci-fi/skräckklassikern ”The Fly” från 1986. Huvudupplägget är för den som missat det, tämligen enkelt: Forskare uppfinner en fungerande teleportör, testar den på sig själv men får av misstag med en husfluga in i teleportören, vilket leder till att han långsamt förvandlas till en grotesk hybrid av människa och fluga.

Det är en av de där filmerna som verkligen skrämde skiten ur mig då jag såg den för första gången, och som ger obehagskänslor när jag ser den även idag. Kombinationen av Cronenbergs magvändande 80-talsslabbiga förvandlings-body horror och den genuint tragiska kärlekshistorien mellan Jeff Goldblums och Geena Davis karaktärer är i mina ögon nästintill perfekt.

Det är en film som är obehaglig och skrämmande flera nivåer: dels för att den anspelar på vår rädsla för att förvandlas,  brytas ner och bli något annat (som i verkligheten manifesterar sig i form utav åldrande, dödliga sjukdomar, etc) och det skrämmande i att tekniken vars händer vi lägger våra liv i inte är tillförlitlig. Men också för att den har för en skräckfilm något såpass ovanligt som genuint sympatiska och mänskliga karaktärer som man som tittare faktiskt bryr sig om. ”The Fly” är en smärtsam film att se, inte för att den är dålig, utan tvärtom just för att den är så träffande i sin skrämmande tragik.

Tre år senare kom en uppföljare till Cronenbergs remake helt utan inblandning från den kanadensiske huvudsprängar-regissören: ”The Fly II”(”Flugans Son”), och är en film jag ska erkänna att jag faktiskt inte har sett. Det hindrade mig dock inte från att spekulera i hur det kunde sett ut om filmmakarna valt att gå en helt annan väg inför en potentiell tredje uppföljare på denna surrande filmserie:

flugans baksmälla färgb
Potentiella tagline-förslag mottages med glädje.  Hittills har jag bara kommit fram till ”Half man. Half insect. Total hangover!”, vilket känns sådär, får jag erkänna.



Som en bonus kan jag även varmt rekommendera dokumentären ”Long live the new flesh” från 1986 som handlar om den grovt underskattade Cronenberg och hans filmer, med intervjuer med bland andra Martin Scorcese och Stephen King:

En reaktion på ”Filmer vi aldrig kommer att få se, #1: ”Flugans Baksmälla”

  1. ja det är klart du får använda den bilden.. alltså, jag har sjukt svårt att välja bland det material jag gjort, så det bästa är egentligen att du botaniserar på bloggen och väljer själv!
    kram /Sara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s