Ja, så var det då äntligen här: slutet på denna lilla berättelse om småstadslivet i serieformat, och jag får väl säga att jag är förvånad hur jag lyckats hålla disciplinen uppe och matat mig genom detta från början till slut. Det verkar löna sig att faktiskt skriva manus och planera i förväg. Who’d have thought it?
Har även tagit mig friheten att göra en liten ny första-/titelsida till serien så här i efterhand, som jag dock väntar med att publicera på ett litet tag. Kommer nog förmodligen göra ett litet retrospektiv i stil med det för ”Den Hemsökta Mopeden”, så där dyker den garanterat upp. Tills dess – Read it and weep!
