”…’They’ have been here for a long time.”

Har börjat experimentera med färgläggningen efter att ha sneglat på en fantastiskt fin färgpalett i en av Fabian Göransons illustrationer och gjorde inspirerad av det ett test med ovanstående teaserbild inför en kommande serie:

Gillar verkligen tanken på att bara nyttja två riktigt kontrasterande huvudfärger och känslan av dramatik och mystik det skapar. Så till den milda grad att jag testat att göra om några gamla serier i samma stil bara för att. Eventuellt att jag lägger upp dem också framöver.

Börjar dock, efter två dagar frenetiskt klickande mer och mer inse att jag nog verkligen borde önska mig en ritplatta i julklapp. Ergonomiskt, this ain’t.

Portföljjakten #8 – Tolka din kryptiska arbetsgivare

Hohum, Hanna Fridén är efter ett lite längre uppehåll äntligen igång med Portföljjakten igen, vilket jag i brist på övrig teckningsstimulans för tillfället bara tackar och bockar för!

Denna gång var uppgiften att illustrera efter kryptiska och luddiga instruktioner från en fiktiv uppdragsgivare – i korta drag en site som går ut på att finansiera folks affärsidéer, riktat mot en yngre målgrupp och med en fartig, pigg framtoning. Nej, mycket riktigt inte en riktning jag kör i så värst mycket annars, men det var bara att dra fram Tintin-feelingen och köra på:

Och så en thumbnail för länkning, givetvis:




Portföljjakten #6 – Ge och få på webben!

Det har varit väldigt tyst här på sistone, egentligen enbart på grund av en praktikplats som tar upp större delen av mina dagar och som gör att jag ganska oproduktiv på teckningsfronten då jag väl kommer hem, och istället sätter mig och spelar gamla action-rpg:s till SNES hela kvällarna.

Tre färska seriesidor i skisstadiet! I kass bildkvalitét! Hurra!

Nå, trots det jag har jag inte slutat jobba helt – dels har jag två nya och till innehållet helt olika serier på gång som jag filat på ett tag och som börjar närma sig färdigställande.

Dels har jag inlett vad som verkar kunna bli ett sjukt fruktsamt och roligt seriesamarbete med min gode vän, fotograf-fantomen Emil Nordin, där han skriver manus och jag tecknar. Något som känns extra kul inte minst för att karln, mig ovetandes, visat sig vara lite utav en naturbegåvning vad det gäller underhållande dialog. En fyra-sidig liten episod är att vänta inom en snar framtid!

Men det var ju inte det som det här inlägget skulle handla om – nej, utan om att Hanna Fridén nu äntligen dragit igång sin Portföljjakt igen!

Uppgiften denna gång var att göra ett porträtt av en bloggare som man gillar, och efter många om och men föll mitt val på en av mina favoriter, den alltid like underhållande främjaren av obskyr, konstig och inaktuell populärkultur med gubbig inriktning – Kalle Lind, a.k.a. En Man med ett Skägg.


Stötte dock på ett dilemma då jag on a whim gjorde en sovjet-influerad poster i Illustrator mest på skoj, och började gilla den nästan lika mycket som min första ide:

Kände dock till slut att den nog var mindre representativ för vad jag vanligtvis brukar göra, så jag väljer att bara ta med den som bonus – det är alltså det första bidraget som gäller! Häpp!

Filmbloggsbeef-illustration

För den som undrar vad jag haft för mig under den senaste periodens ganska inaktiva bloggperiod förutom stökande med fanzines, rännande på diverse lokalkonserter och utrensande av pryttlar från ett dödsbo kan jag meddela att jag bland annat jobbat på min allra första riktigt publicerade illustration, till en artikel om bloggbeefar inom filmvärlden i nästa nummer av filmtidningen Cinema.

Så är ni det minsta intresserade av antingen film eller tjusiga teckningar i glassigt magasinstryck tycker jag definitivt att ni ska släpa er förbi närmsta tidningskiosk/pressbyrå och inhandla nästa nummer på stuberten! Givmild och uppmärksamhetstörstande som jag är kan jag förstås inte låta bli att visa upp min ansträngning, så så här ser i alla fall själva bilden ut:

Den som hittar alla filmreferenser får ett grattis och en vänskaplig klapp på axeln!

Blev faktiskt riktigt nöjd, och det blir, efter vad jag fattat, en helsida i tidningen, så det känns inte alls dumt. Det känns även lite extra roligt då jag brukade skriva regelbundet om gamla döda filmstjärnor för dem ett tag då de fortfarande hette Allt om Film. På sätt och vis tillbaka på skutan, med andra ord. Och med kanske med lite mer fot inne i illustrationsbranschen.