Länge leve nyspäcket

Body horror-tisdag!

Store tid, Watson…

…nummer fyra av tidningen, det är ute… Och det är fullt av episka serier och robotar!

Hör Upp! #2 ute nu!

Ja, efter många om och men är det nu alltså här, uppföljaren till vårt fina debutnummer, och vilket nummer det är, sen! Ett fullpumpat, fullproppat och koffeinstinnt nummer – 28 sidor fyllda av serier, foton, texter, illustrationer och kollage, alla på just temat ”kaffe”!

Zinet har denna gång bytt storlek till det lite smidigare, klassiska fanzineformatet A5, men innehållet är lika storslaget som förut, med bidrag från bland andra Sara Parkman, Karin Casimir Lindholm, Klara Granlöf, Amelie Sundahl, Gustav Folke Andersson och många fler.

Om du vill beställa ett nummer så kostar det 40:-, plus 12:- i porto om du vill få det skickat till dig. Bara att dra iväg ett mail till horuppfanzine [at] gmail.com med din adress så löser vi det! För den som bor i Sundsvall finns även möjligheten att köpa ett exemplar på Galleri Granen(Trädgårdgatan 17), eller direkt från mig.

Så, vad väntar ni på? Beställ ert nummer nu! Mer info finns som vanligt på Hör Upp!-bloggen.

Foton ur arkivet, #1

I veckan så slog en tanke mig. Att det var fruktansvärt länge sedan jag hade lusten att aktivt vara ute och fotografera. Mitt fotointresse nådde väl någon slags peak strax efter gymnasiet, under min journalistutbildning, men efter det så ebbade det hela ut så smått, och nu de senaste åren har jag knappt rört avtryckaren mer än till husbehov trots att jag äger en fullt fungerande systemkamera.

Men så nu bara för några dagar sedan så kom det där intresset på något vis tillbaka, efter att dels ha återupptäckt den rent ut sagt genialiske finsk-amerikanske fotografen och natursurrealistiska bildkonstnären Arno Rafael Minkkinen, och dels genom att kika runt på och inspireras av nyupptäckta Anna Ekros grymma fotoblogg.

Nu är jag ju definitivt inte i endera ovanståendes klass, men passade hur som helst på att fota lite under en sammankomst med vänner, och blev förvånansvärt nöjd med resultatet. Tillräckligt nöjd för att försöka få bort den värsta ringrostigheten och dokumentera lite mer framöver. För det är ju faktiskt fantastiskt härligt då man lyckas få till en bild man är riktigt nöjd med.

Tänkte således tills dess att jag har lite nya bilder att bjuda på, passa på att publicera några av de gamla sköna snapshots jag är mest nöjd med från den tid då jag var som mest aktiv med kamorran. Jag börjar med lite gamla bandbilder från början av 2007 på ett av Sundsvalls allra bästa band någonsin – mina vänner i numer mer eller mindre nedlagda post-rockarna A Sense of Levity.