Eftersom jag i sedvanlig ordning är herr Sist-med-det-senaste har jag först nu börjat läsa Paul Austers New York-trilogi, bara en sådär 25 år sedan den var högaktuell. Men det till trots måste jag säga att jag efter att ha läst de två första delarna har fastnat riktigt ordentligt.
Jag älskar hur han använder sig av detektiv-/kriminalromanens tematik och stilistiska grepp som ett snillrikt sätt att berätta historier som egentligen är allt annat än deckare, utan istället närmast metafysiska berättelser om identiteter, roller och vad som egentligen definierar ens personlighet.
En slags anti-deckare, nästan.
Filosofiskt svindlande och suggestivt spännande på samma gång.
Inspirerad av detta satte jag mig i alla fall igår för första gången på oerhört länge och började teckna, vilket ledde till denna illustration av trilogins första del, “City of Glass”.
Tanken är att göra samma sak med de två sista berättelserna också, som en liten serie. Vi får väl se hur det går.
Jag har läst New York-triologin. Dock orkade jag mig bara igenom de två första. Tyckte inte att det hände så mycket. Tråkigt nog. Men tack för tipset! Kanske att jag ska försöka mig på den igen, det var trots allt drygt två år sedan jag försökte senast.
Ah, jag förstår! Tja, jag tyckte att det var lite av charmen, att man först förväntade sig att det skulle vara mer action p.g.a. detektivinramningen, men att man sen insåg att det egentligen inte var det som var i fokus. Men jag tyckte nog inte att de var händelselösa trots det, ändå, så jag rekommenderar nog definitivt en omläsning i alla fall! Heh.